Jag hade sex i helgen. Jag drog hem en kille från krogen och vi garvade och hånglade hela vägen ner i säng. Jag ville ha kondom. Han sa ok. Vi fick på den och han kom in i mig. Det var lite roddigt och hans kuk med kondom jobbade sig in. Efter ett tag bytte vi ställning och kondomen hängde på halva och korvade sig. Jag hämtade en ny. Vi fortsatte med den och sedan somnade vi. Eller i alla fall jag. Lite senare vaknar jag till av att han är i mig. Utan kondom. Vänta. Jag sover och han ligger med mig. UTAN KONDOM. Jag drar mig ur, lägger mig på sidan och känner hur ilska blandad med chock och sorg väller upp ur mig. Tårarna rinner tyst ner i kudden.
Jag går och jobbar. På jobbet snurrar tankarna. Visste han att jag sov? Han kanske trodde att jag var vaken? Men varför utan kondom, jag sa ju tydligt att jag ville att vi skulle använda det. Och varför sa jag inget? Varför gick jag hemifrån, la ett par nycklar i hans skor och en fin lapp där jag skrev att jag gått till jobbet och att han kunde kasta in nycklarna när han dragit och kram på dig. Varför väckte jag honom inte och bad honom lämna min lägenhet och ALDRIG ALDRIG NÅGONSIN mer göra det han gjort igen?
Och varför lägger jag detta på mig själv? Varför har JAG ångest och mår skit? Jag har inte knullat någon som sover. Jag har inte skitit i en persons önskan om kondom. Jag har inte gjort någonting annat än att bjuda hem en söt varm kille från krogen.
Jag funderar över hur man rättfärdigar det. Hur kan man tycka att det är ok? Hur vågar han, hur har han mod eller nonchalans (jag vet inte vad som krävs) för att göra det han gjorde. Hade han ångest när han gick hem? Kände han att det var konstigt att ligga med någon som inte var med? Var han orolig för att ha drabbats av en könssjukdom? Eller för att ha gjort mig gravid? Jag vet inte.
Jag vet bara att jag fortfarande, trots modet att skriva detta, känner mig naiv och feg. Naiv för att jag hoppats att detta aldrig skulle drabba mig och feg för att jag inte agerade i stunden. Jag vågade inte. Jag var rädd för att bli jobbig och besvärlig och kanske till och med för att göra honom förbannad. Vi hade ju ändå haft sex innan och det kanske inte var så farligt. Fast det är det. Jag är förbannad. Förbannad över hur vanligt detta tycks vara och att killen troligen kommer att göra om det. Jag messade en kompis och berättade vad som hänt och hon skrev fint och peppade och avslutade med att skriva: ”åh jag vet precis hur det känns”.
Hur kan vi vara så många som vet precis hur det känns? Hur kan så många killar göra detta och tycka att det inte är så farligt? Jag vägrar gå med på det. Jag känner mig så jävla smutsig och korkad och ledsen över mig själv och jag vill aldrig mer må som jag gör just nu. Jag hoppas att han som gjorde det läser detta och aldrig någonsin mer gör om det. För det var hemskt, hårt och fruktansvärt.
