Jag hade sex i helgen. Jag drog hem en kille från krogen och vi garvade och hånglade hela vägen ner i säng. Jag ville ha kondom. Han sa ok. Vi fick på den och han kom in i mig. Det var lite roddigt och hans kuk med kondom jobbade sig in. Efter ett tag bytte vi ställning och kondomen hängde på halva och korvade sig. Jag hämtade en ny. Vi fortsatte med den och sedan somnade vi. Eller i alla fall jag. Lite senare vaknar jag till av att han är i mig. Utan kondom. Vänta. Jag sover och han ligger med mig. UTAN KONDOM. Jag drar mig ur, lägger mig på sidan och känner hur ilska blandad med chock och sorg väller upp ur mig. Tårarna rinner tyst ner i kudden.
Jag går och jobbar. På jobbet snurrar tankarna. Visste han att jag sov? Han kanske trodde att jag var vaken? Men varför utan kondom, jag sa ju tydligt att jag ville att vi skulle använda det. Och varför sa jag inget? Varför gick jag hemifrån, la ett par nycklar i hans skor och en fin lapp där jag skrev att jag gått till jobbet och att han kunde kasta in nycklarna när han dragit och kram på dig. Varför väckte jag honom inte och bad honom lämna min lägenhet och ALDRIG ALDRIG NÅGONSIN mer göra det han gjort igen?
Och varför lägger jag detta på mig själv? Varför har JAG ångest och mår skit? Jag har inte knullat någon som sover. Jag har inte skitit i en persons önskan om kondom. Jag har inte gjort någonting annat än att bjuda hem en söt varm kille från krogen.
Jag funderar över hur man rättfärdigar det. Hur kan man tycka att det är ok? Hur vågar han, hur har han mod eller nonchalans (jag vet inte vad som krävs) för att göra det han gjorde. Hade han ångest när han gick hem? Kände han att det var konstigt att ligga med någon som inte var med? Var han orolig för att ha drabbats av en könssjukdom? Eller för att ha gjort mig gravid? Jag vet inte.
Jag vet bara att jag fortfarande, trots modet att skriva detta, känner mig naiv och feg. Naiv för att jag hoppats att detta aldrig skulle drabba mig och feg för att jag inte agerade i stunden. Jag vågade inte. Jag var rädd för att bli jobbig och besvärlig och kanske till och med för att göra honom förbannad. Vi hade ju ändå haft sex innan och det kanske inte var så farligt. Fast det är det. Jag är förbannad. Förbannad över hur vanligt detta tycks vara och att killen troligen kommer att göra om det. Jag messade en kompis och berättade vad som hänt och hon skrev fint och peppade och avslutade med att skriva: ”åh jag vet precis hur det känns”.
Hur kan vi vara så många som vet precis hur det känns? Hur kan så många killar göra detta och tycka att det inte är så farligt? Jag vägrar gå med på det. Jag känner mig så jävla smutsig och korkad och ledsen över mig själv och jag vill aldrig mer må som jag gör just nu. Jag hoppas att han som gjorde det läser detta och aldrig någonsin mer gör om det. För det var hemskt, hårt och fruktansvärt.
Det är klart det känns för jävligt. Enligt lagens mening (sedan 1 april 2005) har du ju blivit utsatt för en våldtäkt. Jag kan tyvärr inte låta bli att kalla det för exakt vad det är. Det killen gjorde mot dig är ju exakt vad två kvinnor anmält Assange för, att han legat med dem med oskyddad kuk när de sov fast de tidigare under natten krävt kondom vid samlag. Så sjukt jävla respektlöst!
SvaraRaderaMin första kille (som jag dumpade långt innan 1 april 2005) brukade väcka mig med att börja ligga med mig. "Jag fick ju inget igår för du hade somnat innan jag lade mig!".
Hur fan kan man ens ha LUST att ta sig friheter med en sovande människa? Att ligga med någon utan skydd fast denne UTTRYCKLIGEN krävt sådant.
Jag hoppas också att han läser detta så han förstår allvaret i vad han gjorde, för det var faktiskt ett brott!
ANMÄL!
SvaraRaderaJättebra sagt. För det första betyder ju inte att man sagt ja till sex en gång när man var vid medvetande "ja för alltid, när som helst". För det andra sa du ju tydligt ifrån om kondom, och det kan man ju inte låtsas glömma bort när det passar. Så jävla svinigt. Tyvärr verkar det som att många killar har en nonchalant inställning, att det inte skulle vara ett sexuellt övergrepp, trots att det uppenbarligen är det.
SvaraRaderaModigt att du vågade skriva om det. <3 Hoppas folk lär sig att man inte kan bestämma över någon annans kropp. Och att han får veta hur sjukt fel han behandlat dig.
Så-Jävla-Sjukt!! Har, tack gode gud, inte varit med om detta själv, men gråter nästan av ångest när jag läser din text. Hur kan det vara såhär, och framförallt, det verkar vanligt!? Hur har den här killen fått för sig att det skulle vara okej? Åh, det är så mycket jag vill skriva men får knappt ut några ord... Fy för fan säger jag bara. Vi måste ju få ordning på det här samhället på något sätt, såhär kan vi tusan inte ha det.
SvaraRaderaKärlek till alla.
WTF! Jag antar faktiskt att han känner att han handlade helt okej. Så kan man ju göra. Men fan heller! Kommentarerna ovan är ganska uttömmande, men jag som man vill också visa att jag håller med dig att han handlade fel. Du bör inte känna någon ångest över hans handlande, det är endast han som har gjort fel. Att däremot känna ångest över vad han utsatt dig för är en annan sak.
SvaraRaderaDet du har blivit utsatt för är en våldtäkt.
Hoppas att du har många omkring dig som finns där för dig och du fortsätter vara stark.
Män är sjuka i huvudet ibland. Och hur fina och varma och härliga de än är så handlar de helt enligt primitiva infall mellan varven.
SvaraRaderaProblemet är ju att de slipper stå till svars.
Ingenting av det som hände är ditt fel vill jag verkligen poängtera, det var helt och hållet han, och det var ett brott han begick om man ska vara noga. Ingen skuld på dig.
MEN! Att du mår som du mår nu måste jag nog säga är åtminstone till hälften ditt eget "fel". Om inte DU står upp för, och visar dig själv den respekten och uppbackningen, vem ska då stå upp för dig och alla andra kvinnor?
Och varför i helvete lät du honom vara kvar i din lägenhet när du gått till jobbet?! Och den en där gulliga lappen i skon...WHY??
Let´s face it, det du gjorde var att mer eller mindre säga "tack för igår".
Tess, hon kanske blev paff, chockad? Folk beter sig inte enligt ett visst förutsägbart mönster efter att de blivit utsatta för övergrepp. Och exakt hur kan vad hon gjorde efteråt göra att det ens är 1% hennes eget fel?
SvaraRaderaJag skrev inte att det var hennes fel. Var ytterst noga med att poängtera det.
SvaraRaderaMen man är skyldig sig själv att sätta gränser. Om inte just då, vilket jag förstår är svårt eftersom det självklart inte är något man väntar sig. Man blir paff, precis som du skriver. Men efteråt.
ANMÄL!
SvaraRaderaInte för att hämnas eller för att få rättvisa. Jag tror det är en skröna att hämnden är ljuv och rättvisa tror jag aldrig man får. Däremot ska du ANMÄLA VÅLDTÄCKSMANNEN (våldtäkt är precis vad det är) för att det är rätt och för att han förtjänar det! Anmäl honom för att bryta ett så uppenbart mönster! Andra kommer följa och våga säga ifrån. Killarna måste fatta att det är fel. Jag tror de flesta av killar inte är onda, men jag tror många inte tänker särskilt långt och inte hinner förstå att det är fel innan det är försent. Men om vi, så att säga, upplyser dom innan det har skett så kanske fler kvinnor får sova ifred... Anmäl en av dom
Du kanske inte sa ifrån då. Du visste kanske inte vad du skulle göra. Det är ok att vara efterklok, absolut, och nu kan du rätta till det du inte gjorde då - säg ifrån! Anmäl honom!
Samla dina närmsta vänner och samla kraft och mod tillsammans innan ni kontaktar polisen, det är just i en sån här situation tjejer behöver varandra som mest! Största lycka till!! <3
Det du varit med om är inte ok!! Det säger tom lagen...
Hur tänker du göra?
Du ska absolut anmäla det här!
SvaraRadera