Har just lämnat Al Rowwad Cultur & Drama Center i Aida Refuge Camp och man kan lugnt säga att jag skrattar hela vägen hem. För er som läst mina tidigare inlägg så vet ni att det varit med blandade känslor som jag tränat kidsen på Al Rowwad…de är ömsom underbara, ömsom djävulskt jobbiga. Förra veckan följde min polare John med och fick en inblick i hur jag försökte beskriva mina övningar på katastrofal arabiska (rena rama rövarspråket) blandad med kackig engelska och kommunikationen var ett skämt. Av någon anledning ger jag mig ofta fan på att försöka introducera rätt avancerade övningar, som idag…
Vi värmde upp med lite hederlig fruktsallad, första gången med dem faktiskt, och det visade sig vara en hit. De ville pågå i evighet så till slut fick jag bryta det hela för att förklara hur mördarleken går till. Det gick hyfsat och vi kom igång med leken. Problemet var bara att det var kassa skådisar och mördade hej vilt till höger och vänster och sket i att deras polare bevittnade det hela (och då blev de ju anklagade och dog själva!). Det bästa var när alla slöt ögonen och jag utsåg en mördare genom att lägga mina händer på flickans axlar och sedan sa jag: ”Okej, nu har vi en mördare här, så watch out, man vet aldrig vem det är…”, varpå flickan säger: ”Det är ju jag!”. Gruppen drabbades av en skrattattack som pågick i typ 10 minuter…
Efter mördarleken gav vi oss på hopprepet och först var många rädda för att hoppa men efter en stund fick de smak för det och som max hoppade sex stycken fnissande flickor i repet samtidigt. Ångrar nu att jag inte tog kort för det var så jäkla fint och vi hoppade tills de var helt slut.
Så trots öronbedövande ljudnivå, flams & trams och komplicerad kommunikation är jag glad att jag fått hänga på Al Rowwad för hur jobbiga de än är så är de ruggigt charmiga.
Nu sitter jag på ett favvoställe i Bethlehem och planerar morgondagens undervisning på Universitetet. Ska träna en Dabkeh-grupp (folkdans) och det blir en blandning av fysträning och kontaktimprovisation.
Det är hett här, uppemot 35 grader och alla klagar på värmen (snart även jag) och imorgon ska det tydligen bli ännu varmare. Rekordet för mig var när jag var här sommaren 2007 och besökte Jericho, då var det 47 garder. Phuu.
Igår åkte jag till Ramallah över dan för att kolla på repetitionerna av ”Money, Money…”, den produktion som Ashtar och Al-Harah gör ihop. Den handlar om hela biståndsproblematiken, hur ska Palestina förhålla sig till bistånd och typ ”bistånd till vilket pris?”. Jag var med på kollationeringen för en månad sedan och följde då otroligt intressanta diskussioner kring ämnet. Det var kul att se vad de arbetat fram, trots att de har långt kvar och trots att de igår verkade ha kört fast. Premiären skulle ha varit på tisdag i nästa vecka men är uppskjuten till i höst. Hoppas det blir en bra föreställning för ämnet sätter igång mycket i skallen. Igår under repet så använde de sig av mig och ställde en del frågor, i likhet med forumteater, de stoppar och frågar publiken: hur skulle du gjort här? Och det var inga lätta frågor att svara på! Haha, så fort jag tyckte att "ja men va fan Ullis, där var du skarp", så kom de med en motfråga. Så fortsätter de i denna riktning kommer publiken att grillas rejält.
Annars händer det inte så mycket här. Dagens samtalsämne är givetvis New Star där en av Mirnas & Georges nära vänner medverkar. Det är endast tre personer kvar och ikväll är finalen, och sedan pågår röstningen fram till söndag då en vinnare koras. Igår kväll satt vi på den restaurang i Bethlehem där denne George (som är med i tävlingen, en annan George än den jag hänger med) brukar uppträda (hans pappa äger stället) och pappan delade ut kontantkort till alla gäster så att de kunde rösta på hans son. På ett kontantkort för 50 NIS (ca 80 kronor) kan man rösta 100 gånger och George, Mirna och Ahmad gjorde inget annat än röstade röstade röstade. Jag rökte vattenpipa och kollade på. Idag berättade George att han röstat 2500 röster på sin kompis igår. Please…detta är så sjukt, de som tjänar pengar är ju Jawal (operatören) och George sa själv att det vore bättre om vänner och släkt la pengarna i en pott så att killen kan spela in en platta istället för att sms-rösta som idioter. Hur som helst är finalen ikväll och George och Mirna är minst sagt peppade.
Hörs å störs hörrni, nu ska jag hem!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar