Kulrika på nya äventyr

Idag åkte vi till en liten by som heter Beddo där Al-Harah skulle gästspela på en flickskola. Vi åkte i en minibuss och Mirna (en av skådisarna) höll låda hela vägen! Hon är som en jukebox, det sprutar skämt ur henne konstant och hon är tyst max någon sekund för att sedan börja snacka om något nytt. Föreställningen skulle börja 14.30 och runt tvåtiden hade vi ännu inte hittat till skolan. Nemas problemas, vi stannade vid en supermarket och köpte glass, nötter och kakor, sedan brummade vi vidare. Kom fram till skolan vid kvart över två och då kunde skådisarna lugnt börja bygga scenografin medan Attraktionen Ulrika Ellemark tog hand om kidsen. Snacka om att ofrivilligt bli ett fokustroll, tjejerna flockades kring mig och frågade vad jag hette och om jag kunde prata arabiska och om jag var skådespelare mm. De flesta trodde (och de är inte de första) att jag hette Allrika eller Kulrika och att jag var från Ryssland! Haha! Måste dock säga att jag är rätt förtjust i de båda varianterna av mitt namn. Det ligger något allsmäktigt över Allrika och Kulrika är ju lite utav mitt signum! Ska bli intressant att se om de hittar mig på facebook, samtliga var väldigt angelägna om att adda mig…

När scenografin var på plats kunde Mirna, Athar och Nicola börja spela och det var väldigt roligt att se föreställningen. Den handlar om aga/misshandel i hemmet och efter föreställningen hade de ett eftersnack med eleverna. Allt var väldigt enkelt och smart upplagt, och barnen var lyriska! De hade sååå mycket åsikter om pjäsen och alla ville kommentera och säga hur de tyckte att pappan (Nicola som ni ser på bilden) skulle göra eller inte göra.
När allt var klart brummade vi hem till Beit Jala igen - genom öken, vägspärrar och kameler.

Imorgon är min första riktiga arbetsdag, jag ska leda rörelseundervisning för Al-Harahs och Ashtars ensemble. De har precis inlett en samproduktion (kollationering igår) som handlar om huruvida bidrag/välgörenhetsprojekt hjälper eller stjälper Palestina på väg mot självständighet. Ett väldigt intressant ämne. Följde diskussionerna igår och det hela är oerhört komplicerat. Fick då vet att Palestina är det land i världens som är mest beroende av ekonomiska bidrag utifrån. Ensemblen kom också att diskutera volontärer i Palestina och vilken nytta de gör/inte gör. Också ett stort och komplicerat ämne, visst finns det volontärer som reser till Palestina av egna privata skäl men de flesta är förhoppningsvis på plats för att uträtta ett meningsfullt arbete. Ska bli intressant att följa de fortsatta diskussionerna, arbetar med ensemblen två dagar denna vecka.
Igår såg jag Hamlet på The Palestinian National Theatre i Jerusalem och den var riktigt bra. Stor ensemble med 15 skådisar som lyckades riva av stycket på knappa två timmar och det var både starkt och vackert!

Nu ska jag käka middag!
Al-hamdu lillah!