Söndagskänsla deluxe

Jag sitter i min lägenhet i Beit Jala, tuggar nötter och kollar på gamla Pyjamasklipp. Om jag fick önska mitt drömjobb just nu så skulle det vara att göra hyss á la Pyjamas på heltid. Jag borde anställa mig själv genast för jag har hur många bra hyss som helst på g, och det enda som behövs är någon som filmar det.
Behöver roas ikväll. Har visserligen varit ledig hela dagen och spenderat tiden i Döda havet så jag har inte direkt rätt att klaga men det har ändå varit en rätt ansträngande dag. Åkte till Jericho med en av familjen söner (som jag hyr lägenheten av) och det visade sig att vi hade väldigt olika åsikter om saker och ting och ju längre vi hängde desto jobbigare blev dagen. Så när vi kom hem vid halvåtta efter 8 timmars umgänge kände jag för att fysträna alternativt skriva ännu en blogg om hur tröttsamt det är med män som klappar en på huvudet. Jag valde istället att laga käk och youtuba humor. George hörde av sig och undrade om vi skulle ses över en vattenpipa i Bethlehem, men jag bangade, är helt slut efter denna dag. Nog om det.
I förra veckan fick jag spontanbesök av min kompis John. Han tog sig ner hit för 4 dagars häng, imponerande tycker jag. Vi gjorde Jerusalem, Ramallah, Bethlehem & Jericho (Döda havet) och hann med käk, öl, yatzy, vändtia, mycket taxi, lite sömn, en hel del vattenpipa och alldeles för många turistkort där det ser ut som att vi är ihop. Sjukt fint med besök, väldigt roligt att ha någon hemifrån som kommer ner och ser vad jag gör och vilka jag hänger med här.

I lördags tränade jag dansgruppen. Hej kom å hjälp mig alltså. I Palestina kommer ingen i tid, det existerar inte. Kommer man i tid är något jävligt fel. Jag skulle träna dem mellan 14.30-17 och när klockan var 14.45 dök den första upp. Vid 15 var alla på plats och det är inte så att de dyker upp och liksom yalla! nu kör vi, nej nej, de dyker upp som att de verkligen var efterlängtade (vilket de visserligen är men ändå) och förväntar sig en liten "tjena tjena-kolla läget-stund" med alla. Jag blir tokig. Sedan tränade jag såklart skiten ur dem, vi hoppade bland annat hopprep i en timme och den timmen var inte rolig för någon kan jag säga…
I veckan tränar jag dansgruppen, de galna ungarna på Al Rowwad, två olika dramagrupper plus en ny dansgrupp som håller till vid Universitetet. Alltihop blir väldigt skoj tror jag.
Igår var jag på ”dansfest” i Bethlehem, på en stor restaurang med levande musik och massa folk och de tvingade mig att dansa någon form av magdans och jag är evigt tacksam över att detta inte finns dokumenterat för jag blir röd i ansiktet av skam när jag tänker på hur det måste ha sett ut. Morsning!
Ps. Bilden är från en husvägg i Bethlehem ds.