Älskade farmor

Ska sova strax, för jag är helt slut. Min farmor begravdes idag och vi stod varandra väldigt nära. Jag minns att jag förut, kanske inte nu sista året, men tidigare brukade tänka på att farmor en dag skulle dö och den tanken gjorde alltid att jag började gråta.
Min farmor hette Evy och var världens bästa. Hon bodde vid Skåneparken på Möregatan 4 sex våningar upp. Någon gång i 3:an eller 4:an började jag gå hem till henne efter skolan. Vi hängde, spelade kort, åt skogaholmsmackor och drack nyponsoppa. Mest spelade vi Finns i sjön eller Dam, om vi inte körde Fia med knuff (inte med spelkort då, intressant variant..). Och så lyssnade vi mycket på ekot. Farmor lyssnade på ekot hela tiden, och såg nästan alla nyhetssändningar på tv.
För fyra år sedan flyttade hon till Årsta sjukhem där hon bodde fram till sin död. Varm och omtänksam personal, men annars rätt deppigt ställe. Sova, äta, sova igen, toalettbesök, mera mat, sitta och glo på tv i matsalen, sedan in på rummet igen vid sextiden och så var dagen slut. Jag var ofta hos farmor - vattnade blommorna, målade hennes naglar och tog bort långa hårstrån på hakan. Vi åt wienerbröd och vaniljhjärtan, kokade kaffe och skrev vykort till hennes syster i Kristianstad.
Jag träffade farmor fyra dagar innan hon somnade in och jag minns att vi satt i matsalen och att jag skulle gå. Pussade henne i pannan och sa att vi ses när jag kommer hem från Göteborg. Hon svarade inte. Så jag satt kvar en stund och frågade: ”Hur är det farmor? Du verkar så deppig”. ”Ja, svarade hon, jag sitter ju bara här”. Och jag hajar henne, då & nu: det kan inte vara roligt! Jag skulle tänka ihjäl mig om jag satt i en rullstol hela dagarna och recenserade mitt liv! Farmor sa ofta att hon tänkte på ”hur allt blev”. Kärlek, familj, jobb, drömmar. Klart man skulle grubbla, herregud med tanke på hur mycket min hjärna grubblar i dagsläget och då sitter jag sällan still. Min farmor blev 95 år och det är bra jobbat. Tårarna rinner och jag saknar henne men jag vet att hon har det bra. Hon var nöjd, hon ville inte vara med längre. Jag tänker på henne och tror att hon ler tillbaka och sover riktigt gott.