Genus är en lek, och teater är en lek. Jag spelar att jag är någon annan än den jag egentligen är. Och när jag nu gör det kan jag välja att inte lägga fokus vid kön, eller att faktiskt göra det. Att arbeta med en medvetenhet om kön är för mig ett användbart perspektiv i mitt gestaltningsarbete. Om man nu föredrar att arbeta ”könsblint” anser jag att man ska specificera varför man intar en sådan arbetshållning. Med tanke på hur mycket intressanta uttrycksmöjligheter det ger att problematisera kön, ska det för mig personligen mycket till för att inte arbeta med dessa frågor. Jag har svårt att se vilka fördelar det skulle innebär att välja bort ett genusperspektiv. Möjligtvis skulle man då få mer tid till andra perspektiv, men samtidigt utesluter inte det ena det andra. Jag säger inte att genusproblematiken ständigt behöver stå i fokus, jag menar bara att den inte behöver uppfattas som ett ok. Ett genusperspektiv i skådespelararbetet behöver inte ta tid och plats från andra perspektiv, utan kan bli ett perspektiv som finns med oavsett om det är uttalat eller inte.
Jag vill hellre göra en könsmedveten gestaltning än en könsblind sådan! Eftersom vi människor uppfattas på olika sätt utifrån vilket kön vi har, inte alltid men väldigt ofta, så menar jag att det spelar roll. Det spelar roll vilket kön jag tillhör och då är det bättre att vi ser det och försöker problematisera det än att ignorera det. Och när jag gestaltar kön på scen, vilket jag gör precis hela tiden, så visar jag också hur jag gestaltar kön i mitt privatliv. Det är här jag vill arbeta medvetet, jag vill distansera mig från mig själv.
Återigen, jag är inte rollen, och rollen är inte betjänt av att jag tror att jag är den. Bortsett från att jag förhoppningsvis hittar nya uttryck och berättar nya historier så stimulerar detta mig i mitt arbete. Jag vill veta vad jag gör, och inte gör på scen. Jag vill kunna välja vad folk ska se, jag gör mig själv ansvarig för vad jag väljer att göra och inte göra. Ju mer specifik jag blir i mitt arbete, desto tydligare blir mina val. Ett av mina mål som skådespelare är att kunna synliggöra en konstruktion, för att sedan kunna dekonstruera den. Därefter kan jag välja att bygga upp den på samma sätt som jag monterade ner den, eller att ändra något i uppbyggandet. Ju noggrannare jag arbetar och ju mer tid jag tar mig i det jag letar efter, desto mer komplexa porträtt och situationer kommer jag att finna. I mitt yrke som skådespelare krävs det att jag gör konstnärliga val, och det är att göra medvetna val.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar